johanna

Johanna – Mitt liv som mamma

Annons

Fulla Föräldrar

Lov kryssningar är inte alltid bara så härliga och perfekta som det kan verka för det mesta i inlägg jag läser.

Klockan är sju på kvällen. Vi står i kön till Dolly Styles autograf signering tillsammans med flera andra föräldrar och deras barn.

Framför oss står en mamma och hennes döttrar, eller står, hon lutar sig mot väggen för det är enda sättet för henne att hålla sig upprätt. Barnen är yngre än Rebecca, det vill säga under nio år. Mamman är så onykter att hon måste hålla i sig för att inte falla.

De försvinner ur syn håll.

En timme senare sitter jag och tjejerna och tittar ner över dansgolvet där halloween discot för barnen pågår. I ögonvrån ser jag mamman igen. Hon tar sig vinglande ner för trappan och stupar på sista trappsteget. Jag ser hennes döttrar ute på dansgolvet. De är med sin pappa som jag till min lättnad verkar nykter. Mamman vinglar över golvet och barnen går åt andra hållet. De ser sig konstant över axeln och mamman vinglar vidare mot dom med utsträckta armar och barnen  skyndar sig bort från henne. Jag kan inte tyda blicken i deras ögon men en del av osäkerhet och rädsla ser jag.

Efteråt går jag med mina tjejer till leksaksaffären. Där inne är flickorna med sin pappa och jag inser att han med är ordentligt onykter. Inte som mamman men även han har svårt att stå utan stöd och vinglar runt.

Jag undrar hur dessa barns vardag ser ut. Om deras föräldrar inte drar sig för att dricka en sån mängd på en kryssning hur är det då hemma.

Inser senare att det finns ytterligare ett barn, lite äldre. Under Molly Pettersons uppträdande står hon längst fram bredvid mig. Mamman kommer fram om möjligt ännu mer onykter. Hon vill dansa med sin dotter men faller istället omkull rakt över min Rebecca. Den stackars flickan stirrar på sin mamma och vänder och går därifrån. Hon missar större delen av Mollys framträdande då hennes mamma är så full så hon inte klarar av att vara där.

Båtens väktare står och beskådar hela spektaklet och till min förfäran skrattar de. Var i detta ser de det komiska. Jag ser fulla föräldrar som är på en båt med tre minderåriga barn. Helt inkapabla att ta hand om sina barn. Vilken verklighet lever dessa barn i. Dom två små var fortfarande oförstående i situationen men man kunde se i ögonen på den äldre flickan lidande och skam- Hon förstod ju. Hon visste. Jag såg denna flicka dagen efter igen och hon såg så ledsen ut. Hon stojade och lekte inte som sina systrar och ända var hon nog inte äldre än 13 år.

Det försiggår så mycket bakom de fina fasaderna. Mer än vad man tror. Jag tror inte detta var en engångsföreteelse, man kan ju hoppas men jag tror inte det.

Kommentarer
johanna

Kommentera

  1. johanna
    johanna

    Som du säger var inte föräldrarna mottaglig för någon kommunikation alls och jag såg dom inte alls dagen efter. Bara barnen. Att båda föräldrarna var så pass påverkade så tidigt på kvällen gör att jag misstänker att det inte var ett engångstillfälle.

  2. Terese

    Usch vad tragiskt. Så hemskt att bevittna och precis som du skriver så är nog detta verklighet för många av våra barn i Sverige. Så tragiskt och framförallt frustrerande då man som privatperson känner sig så maktlös.

    Jag vet inte hur jag själv hade reagerat men spontant så önskar jag att jag hade sagt något till dessa föräldrar men å andra sidan i det tillståndet så är de förmodligen inte kapabla att förstå innebörden. Usch det finns verkligen ingen enkel lösning. Samtidigt känner jag att vi som arbetar i skolans värld verkligen måste vara uppmärksamma och anmäla vidare när det uppstår minsta oro för barns hemförhållanden då kanske vi kan undvika sådana här händelser och föräldrarna får hjälp med sina missbruk istället och därigenom att det blir tryggare för barnen.
    Som sagt så tragiskt .

Annons
stats